Gunilla, Britta och jag – kusinerna. Gunilla bodde närmast. Hennes pappa. Mauritz var den snällaste man kunde tänka sej. En sån pappa skulle man ha… Britta bodde i Notviken – jättelångt bort- flera mil. Där fanns en kraftstation – spännande ställe och en havsvik med badställe. Hennes mamma Helga hade alltig goda kakor och bullar att bjuda på.
Vi bytte bokmärken. Då vek man sej en stoppbok – en bok med fickor som man stoppade bokmärken i. Hade man tur låg det ett jättefint annat bokmärke där och – bytt är bytt…
Britta håller kossan när någon som jag inte känner mjölkar.
