Mormor Hanna fick ta hand om mej när mina föräldrar skilde sig och pappa flyttade till Nyköping och mamma tog arbete i Stockholm. För mig var det inte konstigt – jag hade varit hos henne alla somrar och visste inte vad som hade hänt.
Morfar Axel – slaktare hade dött på sjukhus efter att ha fått en katastrofal blodtranfusion – fel blodgrupp – hur nu sådant kunde hända…Morbror Bertil – bodde kvar hemma och hjälpte till med jordbruket. Han var annars en duktig snickare – en människa som hade vidare horisonter.
Hanna var en människa som alltid höll sig i bakgrunden, visste inte hur man tar plats har jag förstått – satt ofta vid spisen och åt när vi satt vid matbordet. Vilket irriterade min morbror. Själv var jag lat och hjälpte inte till särskilt mycket. Illa…
Hanna och min ständigt frånvarande pappa. Och ständigt efterlängtad.
Mormor hjälpte mej att skriva breven till honom…
Det godaste man kunde få hos mormor var blåbärskakor. Jag gör dom själv numera – vanlig vetedeg och färska blåbär ska det helt vara..
Nu ska jag spela Einar Ekberg för mormor. Det kommer hon att gilla.
